► Här har ni min Frölundasexa för den gångna säsongen.
► Mitt All Star Team, om ni så vill.
► Hur ser era lag ut?
► Och häng med på en vandring längs minnenas allé. Studera speciellt ”Säsongens vändpunkt.” Jag tycker den är intressant. Vad hände egentligen i Skåne?
DET ÄR INGEN hockey kvar den här säsongen, om nu inte KHL får för sig att fortsätta, eller om NHL verkligen försöker med spel en bit in i maj.
Men det tror jag inte.
I väntan på bättre tider (jösses, så passande det uttrycket känns för tillfället) roade jag mig med att plocka ut en målvakt, två backar och tre forwards som platsade i ett ”säsongens Frölunda”-lag.
Så här blev det:
Högerforward:
Ryan Lasch
* Kommentar överflödig. Överlägset bäste poängplockare, den ende med högklassig spets. Visst blev Frölunda ibland för beroende av Lasch – men det var inte hans fel.
Center:
Johan Sundström
* Kom från två skadedrabbade KHL-säsonger, fick initialt slita för istiden, blev som väntat bättre ju längre vintern led, var på väg mot något riktigt bra när coronastoppet slog till.
Vänsterforward:
Patrik Carlsson
* Karln som aldrig är dålig var också i fin form när rullgardinen drogs ner. Nyttig i precis alla spelformer, på varje kvadratcentimeter av isen. Målskytt, framspelare, hårdjobbare, kulturbärare – nu också point man i power play.
Bubblare: Max Friberg.
Vänsterback:
Viktor Ekbom
* Har vuxit ut till en ledande bjässe i Frölunda, i skaraborgaren finns den utveckling jag saknat på andra håll. Stark, smart, vinner dueller, spelar enkelt och rejält. Behöver ta lite färre utvisningar.
Högerback:
Theodor Lennström
* Spelade bara 31 av 52 matcher men hann på dessa visa hur värdefull han är för Frölundas spel som varande ende back med spetsiga offensiva egenskaper. Finns en anledning till att Frölunda sprutade ”Teddan” full med smärtstillande i CHL-finalen trots att han inte kunde skjuta med den brutna tummen.
Bubblare: Jacob Moverare.
Målvakt:
Johan Mattsson/Niklas Rubin
* Sorry, ni får hänga mig, tycka jag är feg, men för mig är det så dött lopp det kan bli. Båda hade bra stats när laget var bra, båda hade sämre när laget inte var det. Båda var matchvinnare flera gånger, båda släppte en del puckar de velat haft tillbaka. Jag kan verkligen inte skilja på de här två herrarna. Ville. Försökte. Kunde inte.
Okej – er tur. Tyck till, ge mig era lag, och motivera gärna.
***
Säsongens …
* … galnaste match 1:
Biel-Bienne borta i CHL-kvartsfinalen. Självklart. Med mindre än tre minuter kvar behövde Frölunda två mål för att överleva och fixa förlängning, hittade två på 19 (!) sekunder, detta sedan schweizarna haft en jättechans att avgöra i tom kasse. 2xJohan (Mattsson och Sundström) räddade Frölunda i förlängningen, sedan avgjorde Patrik Carlsson i 4/3. Galet var bara förnamnet. Jag är fortfarande oförstående till att det verkligen gick.
* … galnaste match 2:
Färjestad hemma i CHL-kvartsfinalen. 3–6 skulle vändas, det blev häpnadsväckande 8–2. Frölundaborg kokade.
* … ”vi borde sett det komma”-tecken:
De tidiga CHL-förlusterna mot Graz och Mountfield på sensommaren. Det fanns en osäkerhet i Frölunda, i laget, i gruppen, en som på något vis aldrig riktigt försvann.
* … mål:
Samuel Fagemos borta mot Färjestad 20/2. Det betydde inget, det var ett sent 2–5, men som han gjorde det, junioren! Soloraid, fälld, halvt om halvt liggande på isen fick han upp pucken i nättaket.
* … bottennapp 1:
Tveklöst SHL-premiären hemma mot Brynäs (2–5). 0–2 efter 16 minuter, 0–5 efter 38; ett naivt hemmalag kontrades enkelt bort, publiken buade, spelarna och ledarna undrade vad som hände.
* … bottennapp 2:
2–5 hemma mot Leksand 25/2, detta i ett läge då Frölunda jobbade för att stoppa raset och hade en rätt tacksam motståndare att göra det mot. Men si, det gick inte alls. Rhett Rakhshani hjälpte inte direkt till med sitt matchstraff.
* … vändpunkt:
Frölunda reste till Malmö den 31:e oktober som ett synnerligen välmående lag, tabellraden 9 2 1 efter de två inledande förlusterna, alltså totalt 9 2 3. Insatsen mot Malmö var blodfattig och svag (2–3), från den här dagen och framåt hade Frölunda tabellraden 16 4 18.
Om inte det är talande siffror så vet jag inte vad.
Det föddes frågetecken, det skapades oro nere i Skåne. Frölunda hittade aldrig riktigt rätt på regelbunden basis.
* … bästa match:
Skellefteå borta, 26/9, 6–1. Svårt ta fram bara en, men det här minns jag som en långa stunder jämn tillställning mellan två bra lag som båda spelade riktigt bra hockey. Frölunda var dock bäst på det som räknas – målvaktsspel (Niklas Rubin), försvarsspel och effektivitet.
* … hjältar:
Publiken i Göteborg. Räknar vi bara de 24 publiktillåtna matcherna i Scandinavium snittade Frölunda 10 859 åskådare. Häpnadsväckande bra. Hatten av till alla fans som gjorde matcherna roligare för oss som är där och jobbar. Starkt också av Frölundas marknadsfolk som jobbade med kampanjer och satte rumpor på stolarna. 24 publiktillåtna? Ja, den sista matchen spelades ju utan publik, en annan gick i lilla Frölundaborg.
* … hedersomnämnande:
Går till sportchefen Fredrik Sjöström. Inte ofta han inte svarat eller återkommit när jag sökt honom, det samma gäller säkert andra journalister. Tar sig tid, svarar på frågor, ibland kanske med ”inga kommentarer”, men han backar inte även om det går emot.
* … glädje:
Varje gång jag såg spelare och ledare ta sig tid efter träningar och skriva autografer till unga och gamla supportrar. Det var aldrig ett problem, det gjordes alltid med självklarhet, med leenden, med en förståelse för vilka det är som i förlängningen betalar för hockeycirkusen. Snyggt!
* … sorg:
Förstås coronavirusets härjningar, att säsongen frös inne.
* … bästa banderoll:
Goa Gubbars hyllning till Örebros cancerdrabbade back Kristian Näkyvä.
* … plus:
Förmågan att hitta vägar att vinna i cupmatcher, när det verkligen gällde.
* … minus:
Bristen på utveckling, såväl individuell som lagmässig.
* … fajter:
Max Friberg. Alltid Max Friberg. Finns ingen som brinner som den killen.
* … framgång:
Vägen fram till ännu en CHL-titel var sensationellt snårig, men att Frölunda lik förbaskat firade nere i Hradec Kralove efter en stark insats i finalen mot Mountfield – det var grymt imponerande.
* … misslyckande:
Att inte få till något bättre med Jacob Peterson, att se honom försvinna till Färjestad efter att ha varit högintressant för många andra SHL-klubbar, det kan inte Frölunda vara nöjt med.
* … mänskliga frågetecken:
Roger Rönnberg. Han tycktes rätt maktlös när bortaförlusterna radade upp sig, när även hemmaspelet ett tag hackade, när spelarna hittade sätt att förlora snarare än att vinna. Rönnberg försökte som vanligt vara optimist, han och tränarteamet tycktes också ha något på gång mot slutet, men när spelarna a) drog på utvisningar, b) tappade tålamodet, c) drog på sig kontringar, d) inte hittade en gemensam tanke och e) hade stora problem att komma samman som ett lag – då syntes det att tränarprofilen från Luleå var frustrerad och undrande till vad som skedde. Och varför.
* … hjärnsläpp:
Rhett Rakhshani hade just kommit tillbaka från ett matchstraff när han hux flux slog till med säsongens tydligaste slew foot mot Växjös Jacob Micflikier.
* … glädjespridare:
Samme Rakhshani. Alltid på ett strålande humör på träningarna, alltid med ett leende på läpparna, alltid skämtande med lagkompisarna, omtyckt i gruppen. Minns när han bjöd hem hela laget på tacokväll.
* … ”gubbe” 1:
David Printz – som fyller 40 i sommar. Tro fasen att han vill fortsätta SHL-karriären. Inget tvivel om att han håller.
* … ”gubbe” 2:
Joel Lundqvist fyllde 38 under säsongen, så dags hade han redan förlängt kontraktet så att det gäller en säsong till. Trea i interna poängligan (17+14).
* … positiva överraskning 1:
Niklas Rubin. Var ett osäkert kort när han kom från Luleå. Nu vet vi – en riktigt bra SHL-målvakt.
* … positiva överraskning 2:
Viktor Ekbom. Bra redan förra säsongen, men en storlek större nu.
* … negativa överraskning 1:
Karl Stollery. Blev aldrig den stadiga Sigalet light som Frölunda hoppades på. Klart bättre när han sent parades ihop med Brandon Gormley, men totalt sett nådde kanadensaren inte upp till förväntningarna.
* … negativa överraskning 2:
Rhett Rakhshani. Elakt? Trots allt 25 poäng på 36 matcher? Visst, inte alls pjåkigt, tidiga hösten lovade gott, men av en spelare som ligger en bit över 200 000 i månaden kan man förvänta sig mer. På sina sista 22 matcher var amerikanen 3+5 – och så två matchstraff och två avstängningar. Han var 7+10 på sina 14 första.
* … mest besvikne – men ändå inte:
Sannolikt Sebastian Stålberg som saknade tränarstabens förtroende och aldrig riktigt tog en ordinarie tröja. Samtidigt blev han pappa i vinter. Det var självfallet mycket viktigare.
* … favorit i repris:
Johan Sundström sköt för kung och fosterland och nätade i box play hemma mot Färjestad, framspelad av Patrik Carlsson. När Karlstadgänget kom på besök nästa gång tänkte Sundström & Carlsson ”Vi gör det igen” – och jajamän, det gjorde de.
* … adjö:
Ryan Lasch, förstås. En av de största artister som dragit på sig en Frölundatröja.
***
Snyggt, HV!
Riktigt snyggt.#rakapuckar https://t.co/4mmmVU8UV3— Henrik Leman (@henrikleman) March 19, 2020
